Banerske eller Djursholmske huset, så kalladt, på stora trägårds-gatan, var ibland de ansenligaste stenhusen på 1630-talet: kallades sedan det Bjelkeske och ägdes 1771 af Grefvinnan Sack. Efter 1634 års författning om stenhus-byggnad, blef från samma hus, ända till malmtorget, de der då varande träkojor nederrefne.
Hela Västra delen af trägårdsgatan, ifrån Grefve Pipers 2:ne hus till Enkhuset, intages till större delen, af trenne ypperlige hus, som tillhöra afledne Håfmarskalken Baron Carl De Geers arfvingar; hvartill ock hör en liten trägård och lusthus, på andra sidan vid Kungsträgårds-muren, och hvarifrån, är en ingång till Kongl. trägården.
Enkhuset vid Hamngatan midt emot Kungsträgårds-muren vid Norra ändan, har fordom varit en Sparre tillhörigt. Det afbrände i vådelden 1686. Sedan tomten länge stådt obyggd, sattes huset åter i sitt förra stånd, på 1720-talet, af K. Räntmästaren Lagersparre. När han för otrohet i tjensten afsattes och huset tillföll Kronan; gafs det åt Grefvinnan Woinarofski, som på sin Herres vägnar, hade en stor penninge-summa att fordra af Kronan. Hon ägde det ännu 1733, efter Tillaei Charta; men sålde det sedan till Stockholms Borgerskap, till en Enkhus-inrättning. Detta vackra stenhus med sina flyglar, är instängdt af ett järn-staquet. Till Corps de logis är en stentrappa, och öfver porten läses: Loflige Borgerskapets Enkehus. Se vidare härom Articeln: Inrättningar ad pios usus.
Ända upp till S. Johannis är denna delen af Malmen tämmeligen väl bebyggd, och äro i synnerhet Regerings-gatan på Östra- och Drottninge-gatan på Västra malmen, i anseende till de många kostbara hus och byggnader derstädes, minnes-mär-
