invånare, måge derstädes till utbjudande eller afsalu, utställas och hållas. (Öfverståth. Ämb. Kundg. d. 10 Aug. 1797).
Ibland de uppträden, som gjöra detta torg märkeligt, bör här med några ord nämnas, att den upproriske Dal-Allmogen, blef derstädes slagen, d. 22 Junii 1743. Sedan alla varningar och föreställningar, att förekomma deras intågande i Hufvud-Staden, varit utan verkan; lät den med spikklubbor, skjutgevär och flere slags vapen utrustade Allmogen, som sig i Staden inträngt, nyssnämde dag slå allarm, och församlade sig på torget, samt bruto den fred, dem tillsagd var, och gåfvo eld, på egne Landsmän; hvarvid R. Rådet Adlerfelt blef dödeligen sårad. Tvänne Canonskott, som lossades på dem och en salva af handgevären, hvarvid några och 80 blefvo blesserade och omkring 50 stupade; betogo dem på en gång allt mod och förvandlade deras pockande fordringar och hot, i böner om Nåd och förskoning. Derom kan vidare underrättelse inhämtas, af den nomine publico, utgifne berättelse om detta upror.
Den högtid, som 1778, af Stockholms Borgerskap gafs åt menigheten, lämnade efter sig en sorgelig och ryslig åminnelse; då der i trängslen många Människo-lif uppoffrades; hvilkas antal uppgafs till 64 personer, (Inr. Tid. 1779, N:o 2).
En Salon var af bräder uppslagen på Norremalms-torg, af 80 alnars längd, framför Castenhof och Leijelske huset, med façaden åt Slottet, hvarå syntes en transparent, som förestälde Stadens glädje öfver Kron-Prinsens födelse, med desse orden: Amor urbis et orbis.
Torget var efter de i Koppar stuckne och utgifne Chartor, innan förenämde reglering skedde, i anseende till K. Gustaf Adolphs statuë; en aflång
