af husets då varande långa byggnad; som dess besynnerliga frontespice; samt af de vid en gräfning derstädes, 1719, fundne mäst förmultnande människo-ben, som vittnat både om deras och ställets ålder.
Kloster-Kyrkan är på denna afritning, af ett olika utseende än nu; sedan den i sednare tider efter reformationen blifvit ombyggd. Dess tak och torn voro allt till 1416 med spån belagde; då Kyrkan med bly betäcktes.
Rimkrönikan beskrifver Kyrkan inuti sålunda: (p. 52)
”Kyrkan är vään och stoor,
”ok hafver en fagran ljusan Coor,
”Swebogana äro lagde med gull,
”Thet är mycket folk i, tha hon är full.” &c.
Utom högaltaret på Kyrkans Östra gafvel, var der fordom St. Mariae Altare, der nu K. Gustaf Adolphs Graf-Chor är; St. Fransisci Altare; der Carolinska grafven sedan blifvit byggd; helga Kors-Altaret; Själa-Choret; S:t. Annae; Catharinae; Köpmanna Choret, samt Knut Trulles, Göstaf Skyttes, med fleres; stiftade af enskilte personer, på olika tider, enligt donationsbrefvens lydelse.
Klostrets Ministrar, Vicarier, Gardianer, Gard-Djäknar, Lectorer, Praebendater, Altarister, Sacrister, Confessorer, Präster, och hvad de mera kallades, hafva i häfderne af fornälskare blifvit upsökte och till namn och lefnads år anteknade; men som thy förutan ingenting märkeligt om dem förekommer, torde deras blotta namn här utan saknad kunna förbigås; då de i deras gerningar ej sjelfve sökt att bereda sig, en mera låfvärd och ljuf åminnelse. Här kan dock nämnas, att Nic. Ryting D. U. Juris, samt mästare för Gråbröderne i Stockholm,
