§. 2.
På hvad ställe människor bo, ifrån den största Stad, till det minsta Torp, är tillgången af godt vatten, en lika stor förmån; som en oumgängelig nödvändighet, för mångfalldige behof, och hvaraf äfven hälsa och välmåga i så märkelig måtto beror. I hvad mån vatten i Stockholm, mer eller mindre verka på en förment större mortalitet, än i andra folkrika Städer utrikes; derom är något nämt i inledningen uti Första Delen. Här vill man om dessa vatten och Norre malms allmänna Brunnar, blott meddela några historiska underrättelser.
En inrättning af Baron Reuterholm, med flere i Compagnie, priviligerades på 1750-talet, med uteslutande rättighet, att förse Stockholms Stad med Wårby-Vatten, emot ett lindrigt pris, för hvarje kanna. På Wårby Säteries ägor, 5 fjerdedels mil ifrån Stockholm, vid allmänna vägen till Fittja, dit man ock sjöledes kan komma; är det ställe der i klart språng, det friska och nästan iskalla vattnet, kommer ur en, med höga granar bevuxen sandbacke, och der i Källans aflopps-dike, de mörkgröna alar frögda sig och trifvas. Hela anstalten, är en i backen insatt ränna eller genomborad stock, hvarigenom det klara vattnet löper, till 24 stop och 1 qvarter i minuten. Det håller litet Saltpetter, knapt märkeligt Koksalt och leracktig jord. Äger första rummet af alla de vatten, som nyttjas i Stockholm; och dernäst Norrströms vattnet, som tages på Södra sidan om Kongl. Stallet, vid stilla väder och Syd-ost vind; hållandes Koksalt, föga eller intet Järn[1]. Detta Ström-vatten nyttjas mycket af Norremalms Invånare; hvarföre på bron,
- ↑ Prof. Bergii Afhandl. om Stockholms Brunnar med deras prof. V. Ac. Handl. 1759. XX. Volum.
