VI. CAPITLET.
Om Kyrkorna, Clarae Kloster, m. m.
I.
Om St. Clarae Kloster.
§. 1.
Att K. Magnus Ladulås, som var Romerska Stolen högst tillgifven, och af sina Gunstlingar Munkar och Praelater blifvit kallad: Kyrkans Heligaste Son och Salighetens Betjent; ibland andre Gudaktighets-verk, äfven stiftat St. Clarae Kloster, är utan all emotsägelse.
Om detta skedt 1282, 1285 eller 1288, efter Messenii, Peringskölds och flere häfda-teknares olika uppgifter; synes icke fordra någon brydsam undersökning; och då beslutet, verkställigheten och Klostrets byggnad, med Kyrka och öfrige anstalter, torde hafva fordrat all den tid, som utgör skillnaden, emellan förenämde åratal; lärer dessa olika berättelser, allt för lätt kunna concilieras. Vid Klostrets invigning 1285 hölls ett stort Ridderslag, hvarom Rimkr. p. 51 förmäler.
Klostret med hela denna Nunne-orden, skall hafva fådt sitt namn, efter en Helig Jungfru Clara, som i 42 år förestådt det Kloster, som af den Helige Fransiscus, blifvit för Nunnor stiftat i Italien 1212. Hon skall blifvit född 1193 uti Assis i Umbrien, nu Spoletto; Fadren skall hetat Schiffo och Modren Hortolana. Mera om hännes lefverne kan inhämtas af S:t Clarae Minne. I våra Almanacher bibehålles ännu hännes namn, på den 12 Aug. som år 1253 var hännes dödsdag. Jämte Jungfru Maria har ock den Helige Fransiscus blifvit erkänd och vördad, som detta Klostrets enskildte Patron.
