Nyssnämde Snytersta var då icke aldeles i K:s våld, utan i pant hos R. R. Hind. Glysing för 114 marker rent lödigt silfver; men efter K:s strax derefter timade död, inlöstes panten af Klostret, och fick å egendomen, som var långt mera värd, fasta och inrymme, efter Glysings qvitto-bref 1295 och K. Birgers stadfästelse d. 17 Jun. samma år.
Angående Waldemarsön, som K. hade bytt sig till af Erke-Biskop Måns i Upsala, så trätte Klostret sedan om ett halft öres-land derstädes, med Birger Jop, allt till 1352, då han eftergaf sin fordran till Klostret. Herbricht Königmark, legde 1386 Waldemars-ön af Klostret i sin lifstid, för 15 pund Korn årligen, och hvad ön af honom förbättrades med hus och byggnad, det skulle efter hans död tillhöra Klostret. 1432 upplät Klostret samma ö med alla dess tillhörigheter åt Hans Kröpelin på lifstid, och Arfvingarne efter hans död, ett år, emot 16 marker p:gar årligen, som då voro gängse i Stockholm. Detta bref är märkeligt, i anseende till Waldemars-öns beskrifning; såsom liggande i Öster från Stockholm i salta sjön, Öster näst Varms-öne, med tillydande holmom och enkannerliga Vider-namn: Winterholma, med allom androm holmom och utägom.
Konung Christopher legde sedan Waldemars-ön af Klostret, emot 16 Stockholms mark årligen, så länge Han det i sin värjo hade; försäkrandes Han i afhandlingen derom af år 1444, att Han dertill å Kronones vägnar ingen annan rätt hade, utan för rätta lego.
K. Carl Knutsson kom genom lagligt byte med R. Råds tillstyrkande, till Waldemarsön 1452, emot ett Krono-gods, Husaby i Lyhundare Härad, af 4 mark land jord och årlig ränta 1 läst Korn, och 7 mark p:gar med Torpet, derunder ligger.
