under K:s hägn och ägde Frälsemanna-Rätt[1]. Klostret med alla dess gods, frikändes för alla de afgifter, som de eljest borde till Kronan erlägga, äfven då en allmän beskattning öfver hela landet, blef påbuden[2]; om någon bebodde Klostrets gods, antingen allena som Åbo, eller ock tillika med sina egna gods, som vore mindre eller lika goda med Klostrets, så frikallades han för alla ordinarie och extraordinarie utskylder till Kronan[3]; Ägde Klostret magt att försvara 10 fattiga Bönder, eller Landboer, som ej förmådde gifva Kronan tillbörlig skatt[4]; hvartill kan läggas, att K. Albrecht förordnade sitt Råd och Marskalk Carl Ulfsson af Tofta 1366, till Klostrets förmyndare, med magt och myndighet, att instämma alla dem, som våldförde Klostret, eller hvaröfver Klostret eljest kunde hafva att klaga; samt att slika mål lagl. afhjelpa; och skulle hans Dom såsom K:s egen, vara fast och giltig.
§. 6.
Att ett så rikt och med så många immuniteter försedt Kloster, för en öfvergången vådeld 1446, kunnat blifva försatt i det usla tillstånd, att uti inlagd skrift behöfva af Staden tigga Almosor; är nästan otroligt. Då sådant icke ville förslå i Klostrets trängande behof, utskickades Herman Lutting till Rom, att begära Påfvens bref, på Syndernes förlåtelse för dem, som ville gifva något åt Klostret. Ett sådant har ibland Kyrkans handlingar funnits, utfärdat af 12 Cardinaler d. 29 Nov. 1516, som utlåfvade frikosteligen aflat för alla dem, som
