anteknas, och derpå god räkning hållas. Brefvet derom har varit underteknat af Johan Casimir Pfaltz-Grefve, Clas Fleming, Erik Erlandsson och Carl Sparre samt contrasignerat af Olof Eriksson.
Här torde det förskräckeliga åskeväder böra i hugkommas, som timade d. 14 Maji 1723, emellan 11 och 12 om natten, som icke allenast satte eld i Jacobs Kyrkotorn, i Spånga, Bränn-Kyrka och Solna Kyrkor; utan ock vid St. Clara itände trälisten eller bjelken som var under främsta tornet på Norra sidan, och brann öfver 2:ne timmar, dock utan någon vidare våda för Kyrkan.
Angående Urverket som upsattes i tornet 1696, anmärkes att det var då det enda i alla Stockholms Kyrkor som slog fjerdedels timmar. Ett sådant verk var på Kgl. Slottet i tornet 3 Kronor; som afbrann 1697. d. 7. Maji.
Den minsta Klockan i tornet lärer hafva varit ett gammalt Krigsbyte, som de derå öfverallt tecknade Ryska bokstäfver syntes utmärka; när eller huru hon kommit till Clarae Kyrka, är icke bekant.
§. 2.
Om de förändringar och förbättringar, som skedt tid efter annan, i anseende till Kyrkans innandöme; såsom med våken-husens borttagande 1649, och läcktares inrättande i stället; om portalen vid Västra ingången till Kyrkan, som blifvit skänkt af Secreteraren Kempenschöld[1]; — Om
- ↑ Kongl. Secr. och Häradshöfdingen Kempensköld, som
räknades på sin tid, ibland de lärdaste män i
Sverige, lät öfver denna portal sätta följande vackra
verser:
Hæ valvæ bifores ut cuiqve patent, ita cordis
Janua sit verbo semper aperta Dei:
