drens, Konung Birgers begångne mord, på sina bröder, Valdemar och Erik, blef på Helgeandsholmen halshuggen, på 11,000 Jungfrurs dag år 1320, och på 4 förnäma mäns axlar af Ridderskapet, buren till Gråmunkeholms-Kyrkan.
Konung Carl Knutsson, som afled d. 15 Maji 1470, i dess 61:sta års ålder, blef ock här begrafven, jämte K. Magnus, hvilkas grafvar Konung Johan III. i sin tid, lät med härligt arbete förnya, som Messenius berättar. I Kyrkans hög-Chor framför Altaret, äro deras Cenotaphier eller minnesvårdar, ännu att skåda, bredevid hvarandra, med deras i sten uthuggne bilder, som bäst finnes aftagne i Peringskölds ättartal.
Det i Gråmunke Kyrka, höger om Altaret 1382 begångne grymma och barbariske mord, af Riks-Drotzen i K. Albrechts tid, och Lagmannen i Öster-Göthland, Bo Joansson Grip, på sin slägtinge, Riks-Rådet Carl Nilsson Ferla; bör här icke obemält lämnas. Bo Joansson var tvänne gångor gift, först med Margareta Knut Porsses dotter, och sedan med Margareta, Lambert Dummes, Dames eller Dammes Dotter; som genom ett friare umgänge med Carl Nilsson, blottstälde sin ällskare för Bo Joanssons blinda hämnd, den han utkräfde in vid Altaret. Hon blef sedan gift med Bengt Niclisson Sparre[1]. Om detta dråp, säger en af våra häfdetecknare: att det ej kunde kosta på för en man, som hade så litet skäl, att fruckta, och så väl råd att försona[2].
En af Sveriges högst förtjente män, R. Rådet, Marsken och K. Birgers förmyndare, Torkel Knuts-
