af Erke-Biskopen Doct. Henric Benzelius, å nyo till allmän Gudstjensts hållande, helgad och invigd.
Dess nu varande utseende, är i Koppar stucket af Håf-Intendenten Rehn; ehuru tornet icke blifvit byggdt efter Baron Hårlemans dessein, som det å Kopparstycket föreställes.
Nya Orgelverket invigdes d. 30 Apr. 1761. Det består af 40 stämmor, af hvilka den första eller Contra-Basun är 32 fot. Det är förfärdigat af Directeurerne Gren och Stråle, som derföre efter contract erhållit 32,000 d:r K:mt. Ritningen dertill författad af Öfver-Intendenten Baron Adelcrantz. Det har blifvit skänkt till Kyrkan af framledne Bryggaren Sven Svensson Roos Enka, Elisabeth Rosina Höijer, som 1753 d. 5 Nov. sedan några dispositioner blifvit verkstäldte och utbetalte, testamenterade hälften af sin egendom, att användas till ett orgelverk i S:t. Clarae Kyrka, och den andra hälften till Clarae och Olai församlingars Fattighus. Efter hännes död d. 13 Jul. 1756, inflöt till för:de behof in alles 74,000 d:r K:mt, till delning emellan Kyrkan och Fattighuset. (Sv. Mercur. Maij 1761, p. 749).
Inscriptionen på den nya storklockan, är af Cancellie-Rådet Berch författad.
Nya Altaret, som invigdes första Söndagen i Advent 1790, är ett af de vackraste i Stockholm, som förtjenar en nogare beskrifning[1]. Colonner och Pilastrar af Corinthiske ordningen äro, å ömse sidor om Altaret uppreste, på en brun Svensk marmorgrund. Colonnerne med deras öfverbyggnad äro af Italiensk mångfärgad marmor; Capiteler och baser förgylde. Åfvanpå den högra Colonnen, hvi-
- ↑ Doctor Aspelunds tal vid Altarets invigande. Stockh. 1791, 8:o.
