Sida:Stockholm, Del 2 (Elers 1800).pdf/19

Den här sidan har korrekturlästs
13


son, var ingen vän af Munkarne, och då han tänkte mera ömt för Riket, än Klostren; blef hans fall i bullersamme tider, lätt beredt. Denna värdige åldersman måste d. 10 Feb. 1306 räcka sitt Hufvud, under Bödels-yxan, på Södermalms torg. Af Biskop Nils Kettilsson Hvit, blef han dömd ovärdig att Christeligen begrafvas, till dess hans arfvingar, för den skada och vanheder be:te Biskop hade lidit, erlagt och betalt 150 marker rent silfver, då hans lik fick upptagas af rättar-platsen, och begrafvas i Gråmunke-Klosters Kyrka; hvarest någon tid derefter, öfver honom lades en sten, med en liten minnes-skrift[1]. Denna grafsten togs sedan bort, när trappan till Carolinska grafven skulle läggas, och kastades då ut på Kyrkogården[2]. Den finnes aftagen i Professor Brings samling af åtskilliga handlingar, till upplysning i Svenska Hist. (2 Del.) der frågan förekommer (p. 2) om Torkel Knutsson varit en Trolle eller Folkunge, till börden.

Uti Gråmunkarnes eller Minoriter-brödernes Kloster underteknade K. Albrecht 1371 sin förskrifning och förlikning med R. Råd, om någre måls rättande, som af honom emot lag vore gjorde; förpligtande sig att dädanefter lämna Riksens hus och fästningar i Sv. Rådets händer, och till Råd och Ämbetsmän utvälja Svenske män.

År 1494 d. 12 Aug. församlade sig äfven i detta Kloster, R. Råd under Erke-Biskop Jacobs anförande, och förbundo sig, att stå, vid Calmar Recess 1483, om K. Hans antagande i Riket, till Konung, om han ville hålla sin försäkran; hvar-

till
  1. Nigri eller Svarts Historia om Westerås Biskopar, af Stiernman, St. 1744. 4:o, p. 49, 50.
  2. Berchs saml. om Stockh. Msc. i Kongl. Witterh. Academien.