att vara, kan hända förblifva, dels hvälfde, dels ohvälfde begrafningsplatser[1].
Förenämde monument öfver Cartesius är af Professor Segel förfärdigat. Det föreställer en Genie, uti en vingad och med skägg prydd Mans skapnad, som rifver ett täckelse af verldsglopen, och med en fackla i andra handen uplyser densamma. Nyssnämde Konst-Älskare tillägnar desseinen af detta sköna Epitaphium, åt Archévesque. Öfverst ser man Cartesii mynd, och läser derunder i Italiensk marmor:
Gustavus Pr. Haered. R. S.
Renato Cartesio.
Nat. in Gallia 1596.
Den. in Svec. 1653.
Monum. erexit.
MDCCLXX.
§. 7.
I anseende till Prästerskapets ringa antal vid denna församling, beviljade K. M. d. 10 Jan. 1775, att tills vidare, Ottesångs-Predikningarne derstädes måtte inskränkas, till de 4 Bönedagarne, förste dagarne af de 3 årlige högtider, samt förste Advents- och Nyårs-dagen, och Vecko-Predikningarne endast en gång i vickan, nemligen hvarje Fredag, utom i Passionsstiden, då Predikningar äfven om Onsdagarne böra hållas, samt att alla Bönestunder måtte indragas.
Till boställe för Kyrkoherden blef en egendom i Carlbergs alléen inköpt, som kallades Lorentsberg, med vacker åbyggnad och utrymme till plantage.
Olofs eller Adolph Fredrichs församling, ägde hos Clarae Kyrka, dels i anseende till upptaget lån,
- ↑ Ext. Posten 1792, N:o 47.
