församlingen; begär och får Erke-Biskopens fullmagt, och anmäler sig vid återkomsten, hos Praeses Consistorii i Stockholm, Svebilius, om introduction. Då detta icke genast kunde verkställas, besvärade han sig deröfver hos Öfverståthållaren, som lät befalla Kyrkovärden i S:t Jacob, att strax aflämna Kyrkonycklarne till Rundelius. Den 30 påföljande Nov. lät Rundelius förrätta Gudstjenst i S:t Johannis, hvarefter en Executions-Betjent i Öfverståthållarens namn befaller församlingen erkänna Rundelius; för sin rätte själa-sörjare och Kyrkoherde. Således blef han i olaga tid, innan församlingens gränsor ännu blifvit utstakade, af den executiva magten installerad.
Häraf uppstod så mycken förargelse, oredor och klagomål, att saken omedelbarligen å nyo företogs, då beslutat blef, att S:t Johannis Kyrka och Kyrkogård, med de der boende på malmens Östra sida, skulle hädanefter som förut, lyda till S:t Jacobs Kyrka, under dess Kyrkoherde; men Olof Rundelii församling, skulle Kungsbacks-Boerne blifva, hvilka till låns skulle få nyttja S:t Johannis Kyrka, till dess de hunno med, att på något beqvämligt ställe uppsätta sin egen bräd-Kyrka. (K. br. d. 13 Dec. 1671).
Rundelius och Kungsbacks-församlingen gjorde detta oacktadt, S:t Jacobs församling flere intrång i dess rättigheter, i synnerhet med liksedlars utdelande. Sedan R. R. C. Rålamb blifvit Öfverståth. 1674, besvärade sig hos honom S:t Jacobs Kyrko-Råd, öfver Kungsbacks-Boernes tilltag; som efter vederbörandes hörande, utverkade K. M:ts Stadfästelse, å 1671 års Resolution; med tilläggning, att om Rundelius ville tjena vid Johannis, till dess han kunde få annan befordran; så skulle det ske med Capellans lön och underhåll, samt under Kyrkoherdens inseende i S:t Jacob.
