Norrmalms församlingar återvunno änteligen fred och lugn; hvilket äfven derigenom befordrades, att Rådman Olof Larsson lät på egen kostnad, och med Clarae församlings bifall, upprätta en bräd Kyrka, på Barnhus Kyrkogård; eller S:t Olofs Kyrka; dit Kungsbacke-Boerne blefvo anordnade, under Clarae Kyrkoherdes uppsigt; och sedan Rundelius ångerfull afled, uti Julii månad 1675[1].
Till Ladugårdslandets afskiljande ifrån S:t Jacob, samtycktes väl d. 17 Apr. 1672, dock med tilläggning, att ingen serskild Kyrkoherde skulle tillsättas; utan den nya församlingen skötas af Amiralitets-Predikanterne, under Kyrkoherdens inseende i Jacob, såsom Super-Intendent; men sedan Amiralitetet flyttades till Carlscrona 1681, fick Ladugårdslands församlingen egen Kyrkoherde.
S:t Jacobs och Johannis församling tager nu för tiden sin skillnad ifrån sjelfva Staden vid Norr ström, och innefattar halfva Helge-ands-holmen, hela Slagtarehus-bron, hela Norrmalms torg, hela Blasieholmen, samt sträcker sig sedan uti längden emellan Träsk-rännilen på Ladugårdslands sidan, samt Norrbro- Brunkebergs- Malmskillnads- och Tullports-gatorne på S:t Clarae-sidan, framtill Roslags-tullen.
§. 5.
En omständelig förtekning på Pastorer, Capellaner, Scholemästare, Kyrkovärdar, anser man icke egenteligen höra till denna beskrifning; i synnerhet då icke något mera märkvärdigt dervid förekommer, än deras namn, tillträde och afgång.
- ↑ Då varande Pastor i Jacob, sedan Biskop i Lindköping, Pontinus hafver om detta ohyggeliga oväsende, författat en omständelig berättelse 1676, på hela 15 ark, i handskrift förvarad.
