Jacobs församlings invånare sammankomma till den offenteliga Gudstjenstens förrättande. Denna lilla trä-Kyrka är anlagd, der fordom S:t Jörans Capell stått, som 1527 blef utdömt och nederbrutit.
Redan 1580 gafs befallning, att med mur låta kringstänga Kyrkogårdarne på malmarne. Detta kom dock icke till någon slags verkställighet, hvad Brunkebergs Kyrkogård beträffade; förr än 1635, då den blef hägnad med ett nytt plank, i stället för det gamla och förfallne.
Denna anstalt vidtogs, då Öfverståthållaren C. Fleming tog malmens lägenheter i ögnasigte[1]; vid hvilket tillfälle, tillika befaltes, att ett litet trä-Capell der skulle uppsättas, till mera beqvämlighet vid förekommande likfärder. Denna byggnad fick Slotts-Bokhållaren, sedan Rådman, Johan Ericsson Fuhrubom under sin tillsyn. Han började och fullbordade densamma 1636. Af Slotts-byggnads-medlen försträcktes penningar till byggnads-materialier, men arbetslönerne betalte Fuhrubom af egen pung. Denna hans frikostighet, gaf hans vänner i synnerhet anledning, att skämtevis kalla det nya Capellet Johan Ericssons Kyrka. Han sjelf kallade den S:t Johannis, hvilket namn allt sedan blifvit bibehållit.
Sådant som Capellet då byggdes, förblef det i några och 30 år, nästan hälften mindre än det nu för tiden är; men dock stort nog, såsom Bisättningshus för de döde, hvarest Likpredikningar höllos, och hvarifrån Liken med sång, blefvo utburne på Kyrkogården att jordfästas. Detta Capell nyttjades ock till Gudstjensts hållande för Cronans Manskap, som till Staden incommenderades. Eljest hölls der ingen ordentelig Gudstjenst, förr än 1671, då Rundelius på några veckor var Pastor, för en
- ↑ Wittinghs Jac. minne, p. 101, hvaraf man hämtat de fläste underrättelser, i detta ämne.
