har väl ock för den orsaken, haft sine Capellaner och Messe-Präster; fast än man i de strödde handlingar för den tiden, ej kunnat igänfinna deras namn. För öfrigt som Capellet var inrättadt till Hospitalets tjenst; så blef det ock af Hospitalets inkomster, vid makt hållit; hvaraf följer, att Capellets anseende vid 1420-talet, varit ringa, efter som sjelfva Hospitalet vid samma tid, var så alldeles råkat i lägervall, att det behöfde nästan å nyo upprättas; de följande åren och ända till reformations-tiden, var förmodeligen Capellet i godt stånd; aldenstund Hospitalets vilkor, genom höga Öfverhetens omsorg och gifmilde människors frikostighet, ansenligen förbättrades[1].
Att K. Carl Knutsson lade en del af Capellets gård och tomt, eller nu varande Johannis Kyrkogård, till S:t Jacobs församling, att der få begrafva sine döda, är i det föregående, om S:t Jacob nämt.
Omsider blef detta S:t Jörans Capell, på Riksdagen i Westerås, år 1527 utdömt, och förmodeligen straxt derefter nedbrutit, efter det vid nämde Riksmöte var begärt, att teglet af onödige Capeller på malmarne, måtte användas till Stockholms Slotts och Stads murars förbättring[2]. Uti det bref af Archiat. Magnus Bromell, som Bång de monte Brunconis intagit, säges: att S:t Jörans Capell blifvit i K. Gustafs tid förbydt till ett hus, hvarifrån de utsångo lik. Och blef efter den tiden till år 1672, der ingen Gudstjenst hållen; vid samma tid, då det åter blef förbydt till en Kyrka, som nu kallas S:t Johannis, mistade Hospitalet jämte Capellet sitt förra namn, och kallades S:t Johannis Hospital, till dess det i K. Carl XI:s tid, af Hans
