Banken, uppå Dess då ännu återstående Låne-Capital[1].
Denna vackra och kostsamma byggnad, fortsattes sedan med all drift; att icke allenast blifva en prydnad för Hufvud-Staden; en minnes-vård af Öfver-Intendenten Baron Adelcrantz; utan ock ett vedermäle, af en stor Konungs alltid betygade nit och kärlek för de fria konsterne, samt Dess goda smak och omsorg, till befrämjande af byggnadskonsten i sitt Rike och sin Hufvud-Stad.
Att Norremalms torg af denna byggnad skulle få ett så mycket värdigare utseende, befallte K. M. att det af Staden derstädes uppbyggde Corps de Garde och Spruthus, skulle nedrifvas och nödiga rum dertill i stället inredas, uti Opera-huset; samt att de vid samma Corps de Garde belägne smärre hus och bodar; äfven borde borrttagas, och att till skadestånd för de inkomster, Staden derigenom kunde komma att förlora; en viss summa skulle anordnas, af den fond, som till K. Gustaf Adolphs Ärestods förfärdigande, var anslagen[2]; hvilken ärestod var utsedd, att få sitt ställe på detta torg.
Efter en snart i 8 år fortsatt byggnad, blef detta Opera-hus 1782 så färdigt och inredt, att det till allmänt skådespels gifvande, kunde öppnas. Deröfver är denna skådepenning projecterad: Baron Adelcrantz Bröstbild med Nordstierne Com. Korsset; Öfverskrift: Carolus Fred. Adelcrantz, Liber Baro. Supremus Praefectus Aedificiorum Regiorum. På frånvända sidan, Façaden af Opera-huset åt Norremalms torg; med legende Par Fama Labori. Exerg. Jussu Regis in honorem Inventoris 1782.
