III.
Om Dramatiske Theatern.
Att omtala Arsenalen, förbytt till en Skådeplats, lånar man hvad en lekande penna derom skrifvit: Detta så förträffeligen väl belägne hus, uppbyggdes till ett Famille-slott och beboddes af en hög, rik och ansedd Slägt; gick genom behöriga liqvidationer, i mät för skuld, och tillföll Kronan; blef sedan Arsenal; fylldes med dyrbara segermärken, blodiga fanor, tunga harnesk, hjelmar, svärd; minnestecken af Hjeltar och namnkunnige Män; uttömdes sedan och förvandlades till coulissers skapelse-ställe; undervisnings-skolar för dans, sång, lekar och löjen; samt ett depositum för väf-slott, pappers-sköldar, siden-harnesk, trä-sablar, m. m. som den theatraliska omständigheten oumgängeligen fordrar; och är nu förändrad, till en verkelig Circus[1].
Denna nya Kongl. Theatern, egenteligen ägnad till Dramatiske Skådespelet; blef vid firandet af Konungens födelse-dag, d. 1 Nov. 1793, första gången öppnad och invigd, med en ny Drame, i 3 acter, kallad den Svartsjuke Neapolitanarn, och en ny Opera i en act, Alcides inträde i Verlden[2].
Denna Skådeplats är inrättad uti det gamla Palats, som först uppbyggdes af den store Fältherren Jacob De la Gardie, Grefve till Leckö &c. och sedan bebodt af Sonen, Riks-Drotzen Gr.
