att Carl Knutsson då han 1452 tågade med sin Krigshär åt Skåne, hade ett Fält-Artillerie af ungefär 20 kärrebössor, med pulver och stenar, som allt fördes från Sverige på slädar; att Sten Sture i Brunkebergs-slaget 1471, emellan Honom och Christian I, nyttjade både stora och små canoner; att försvarsvapen i K. Gustaf I:s tid, bestodo i sköld, hjelm, brynja och harnesk, m. m. samt anfalls- eller skade-vapen, af lans eller glafven, svärd, värjor, huggpampar, båge, pil och kolfvar; hvaraf en stor myckenhet fördes med i fält; pål-yxor, spjut, strids-hamrar, m. m. utom skottvapen, som sedan krutet i Sverige, ganska tidigt i 15:de Seculo, blifvit kändt[1], småningom kommit i bruk; såsom byssor, föglare, cartover, serpentiner, med flere slags skytt och gevär.
Om Svenska vapen-förrådet i senare tider, kan man någorlunda döma, af Flottans bestyckning 1567, som på 70 större och mindre skepp, hade 1319 koppar- och 1145 järn-stycken, sedan man först omkring 1460 hos oss börjat, att bruka canoner till sjös, och att Erich XIV:s hela artillerie, efter Fourniers uppgift, steg till 8000 piecer; af hvilka större delen voro af koppar[2]. Ehuru detta antal synes öfverdrifvet, då summan på alla koppar och järn-skytt, uti hela Riket, näst efter K. Johan III:s frånfälle, besteg sig till 1432 koppar-stycken och 2027 järn-stycken[3]; vittnar dock denna Fourniers uppgift, att K. Erichs artillerie, varit i det stånd, att det förtjent utländningars uppmärksamhet.
All den beväring som tillhörde Kronan, förvarades på Slotten öfver hela Riket: harnesken
