hända, att Konungen framdeles ville hafva kryddgården igän; då skulle förbemälte Johan, vara förplicktad, den åt Konungen och ingen annan, upplåta och sälja, för det värde, som den då kunde göra skäl före: förbjudandes vederbörande, att göra Allard häremot något hinder eller förfång. (K. Johans Ö. Br. Dalarhamn d. 2 Jul. 1573).
Af en berättelse, bland R:s-Archivi Handlingar, om trägården på Norremalm, med dess längd, bredd och lägenhet, författad d. 21 Apr. 1612, inhämtas, att den uti sin längd, var 50 och uti sin bredd 30 famnar. Deruti var då bärande päronträn 24, äpleträn 24 och plommon-trän 20 st., nysatte Kyssebärsträn 12, item några hylleträn uti Öster vrån; item vid kryddsängarne, vinbärs- och rosenbuskar. Sjelfva gården beskrifves vidare vara, ifrån trägårdsbalchen, ned till hörnet vid porten, till 12 famnar, sedan ifrån förb:de porthörn, ned åt sjön, uti sin längd 16 famnar; derifrån upp till trägården, Sunnan till vid sjön, uti bredd 14 famnar. Dertill en liten sjötomt, med en deruppå byggd liten sjöbod[1].
I handlingarne finnes såsom något märkeligt anteknat, att 1616, skickades Meloner till Enke-Drottningen Christina, K. Gustaf Adolphs Moder, som voro växte i Kungsträgården.
Konung Gustaf Adolph förordnade en Trägårds-Mästare 1619, öfver sina trägårdar på Norremalm och Lustholmen, så väl som på Slottet och Altanerne. Han skulle årligen vinlägga sig, så väl med allehanda slags nya trän, både af ympar och kärnor, såsom ock örter och fruckt, både till plaisir och till Konungens taffel och Kök[2]. En Ga-
