na i Lithauen, som blef Styckgjutare 1684 och dödde 1693. Gerhard, förenämde Johans Son, blef sedan Styckgjutare 1695; men afsomnade 1710. Hans enka en Kammecker, förestod sedan verket och vårdade moderligen 11 barn, i 18 år; hvarefter Directeur: och Styckgjutaren, Ridd. af V. O. Gerhard Meijer, som var född i Stockholm d. 1. Aug. 1704, emottog Gjuteriet 1728.
Genom honom inkom den i Geneve uppfundne nya konsten, att utan kärnstång förfärdiga helgutne och borrade Canoner.
Om hans öfrige arbeten, utom styckegjutningen, bör här så mycket häldre något nämnas, som de höra till Stockholms Stads Historia.
Inseendet och förbättringen af Stockholms Stads Brandredskap, blef honom anförtrodd 1730; och ifrån den tiden har man icke behöft införskrifva Sprutor ifrån England och Holland.
Af honom äro de rika Groupper af Krigstrophéer gutne, som finnes öfver hvardera af de stora Colonner, af yttre façaden, på Södra sidan, samt Medaillonerne, på Västra sidan, af K. Slottet; likaledes den stora Emblemen, af de fyra Evangelisterne, hvilken understöder Predikstolen i K. Slotts-Capellet, alla af bly förfärdigade.
Af Metall eller Bronze, har han efter Bouchardons modell gutit, K. Carl XII:s, K. Fredrich I:s och Konung Adolph Friedrichs Bröstbilder. År 1752 blef honom uppdragit, att gjuta de Genier, som uppbära lycktorne, i Kgl. Slotts-trapporne; med flere prydnader. Hans största arbeten äro dock, K. Gustaf I:s och K. Gustaf Adolphs Ärestoder; den förre på Ridd. och Adelens bekostnad guten, 1770, d. 28 Apr., och den sednare, till Häst, på Rikets bekostnad, d. 23 Junii 1779; hvarvid blifvit anmärkt, att den så kallade plinten eller foten,
