mark, Herr Marqvard Kromnedyke, Lydeka Rytz, Otto Beyenblert, med flere, innan för lilla porten på Slottet i deras harnisk. Då gick han på Rådstufvan och sporde dem: om de ville honom något? De svarade: att han skulle tillsäga Rådet att till dem uppkomma, innan folket började att gå på gatan. Då en del af Rådet var samlat, gick samma man upp till Slottet, då han såg derifrån utgå, väl 60 Personer, i full rustning, som gingo till Stor-torget och stannade vid Jöns Bagares bod. Han lopp då in i Rådstufvan, och sade att de skulle taga sig till vara, att de icke varda förrådde eller mördade; ty på Torget stodo Höfvitsmännerne ifrån Slottet, och måtte Gud veta, om de ämnade dem något ondt. Alf Grenerot svarade, att den gamble mannen tedde sig obeskedeliga; stod upp och gick ut i förstufvan; kallade en Rådman till sig; tillsägandes honom, att gå till Höfvitsmännen och bjuda dem återgå till Slottet, efter de för bittida voro ankomne. Det skedde så. Men då allt Rådet var på Rådhuset samlat, gick Grenerot ut med tvänne Tyske Rådmän, dem han sände, den ena till Slottet, att säga dem, att nu vore tiden inne, att inställa sig; och den andre, att kalla Sällskapet och dem, som i deras rustning lågo i Gille-stufvan; tillsägandes dem att skyndesammeligen ankomma och icke längre dröja.
Från Slottet ankom då väl 60, och Köpmännerne voro mera än tusende med Harnisk, och Hennyng van der Dolle var deras Baners-Mästare. De stannade vid Kåken, vore grymme som Lejon, talade illa och voro glade, att se sitt onda uppsåt främjas. Alla svorne eder glömdes; de ärlige män, som brännas skulle, voro på Rådhuset insatte, utan att veta sig något ondt hafva gjordt. När de församlade, länge hade stått på Torget, och Rådhuset
