välde, och täfla med Fetalie-Bröderne, som voro Röfvare till sjös; att till Lands, genom rån och mord, gjöra sig rika af rof, och frucktade genom nidingsbrott och tyranni. Ingen ting vittnar troligare, om en svag regering och ett folks förackt och olycka; än att slike brott och missgärningar lämnades ohämnade, och blefvo snarare skyddade än straffade. Det berättas väl att desse missdådare, till synda-bot, blifvit ålagde, att med sin kostnad, vid allmänna vägen, på backen vid Tullportsgatan, midt emot Capellet på Södermalm, som vägen då låg till Skants tull; uppresa trenne stenar eller pelare: hvilket ock blifvit verkställt år 1400, och hvaraf en sten ännu finnes i behåll, sedermera upprest under qvarnen, på den af detta minnesmärke, så kallade pelare-backen.
Att ett så skändeligt förfarande, icke lätteligen kunnat utplånas, vittnar det på Borgerskapets i Stockholm, gjorde anhållan, år 1470, af R:s Råd och Föreståndare vidtagne beslut, hvarigenom Stadslagen i den delen upphäfdes, att hälften af Städernes Magistrater, skulle bestå af utländske män; hvarjämte förordnades, att äfven andre märkelige Ämbeten, skulle med Svenske män besättas.
§. 3.
Ibland de namn som denna Holme fordom tillagde blifvit, torde ock, icke utan anledning, S:t Jacobsön, kunna räknas. Det förekommer väl sällan i häfderne; men blandas då med andra orters namn. Att Wongilsön, Wongisön, som nämnes med Helge-ands-holmen, äfven S:t Jacobsön (se Rimk. 2 Del. p. 260—269), hvarken varit eller äro, en och samma Holme eller Ö; tyckes deraf endast kunna intagas, att så många olika namn, troliget på en gång och samma tid, icke blifvit nyttjade, att ut-
