märka, ett enda; då de tillhörde sina serskilte ställen. S:t Jacobs- eller Vadmulsön, nu Ladugården eller Djurgården, säger Dalin[1]; men denna oreda synes fordra någon undersökning, hvar Jacobs-ön, rätteligen sökas bör, ehuru obetydeligt, det anses må.
Om man skulle påstå, att Jacobs-ön, vore antingen hela, eller någon del af Nord-Östra malmen, som redan 1343 utgjorde en egen, eller S:t Jacobs församling, skild ifrån Solna; så synes det inkastet möta, att denna del af malmen, icke utgör någon ö. Derpå kunde väl svaras, att man för mer än 400 år sedan, icke nu så noga känner, huru sjöar och vatten, då för tiden skilt och delat denna tract af malmen; men som Käpplinge-namnet ännu nyttjades 1389, och Jacobsön, omkring 1470, först förekommer; synes troligast vara, att Käpplingen ock fått detta sednare namn; såsom liggande under S:t Jacob, och så nära Kyrkan; hvilken mening ock hämtar styrka, af det tillagde ordet, Helig eller S:t Jacobs-ön.
§. 4.
Rikets Flotta hade i de älldste tider, visse vinter-lägen och så kallade Skeppsgårdar. I medlet af 14 årahundradet, då större skepp begynte att nyttjas, ansågs Stockholms Hamn dertill tjenligast.
Tyrannen som våldförde Riket, förstörde ock Dess Skepps-Flotta, och hvad som undslapp förödelsen, borrtfördes med annat rof till Danmark. Landets belägenhet, fordrade skyndesamme försvarsanstalter till sjös, och Gustaf I:s kärlek för eget Fosterland, saknade icke eller, i denna delen, Hans verksamme nit och omsorg. Snart hade Han en Flotta af sköna Skepp och Bojorthar, Segelredde
- ↑ S. R. H. 2 Del. p. 260—269.
