§. 6.
Men att återkomma till de många här varande minnesmärken af Dr. Christinas stora gifmildhet; så är i det föregående redan nämt, huru som Tungel och Winblad till skänks erhållo hvar sin tomt, Nordväst om vägen, till Ladugårdslandet, enligt Donations-brefvet, d. 2 Sept. 1645.
1. Att Secreteraren sedermera Håf-Cantz. Tungel, icke allenast fått tomten, utan ock Kopparen, hvarmed huset blifvit täckt, intages af versarne öfver porten, åt gatan:
”Regina Arctois qvae gentibus imperat hisce
”Aedibus, et fundum et cupra tecta dedit
”Testatur saxo, Nicolaus Tungel in isto,
”Ne Sua Posteritas dememinisse qveat.”
Det berättas att Reductions-Commissionen i K. Carl XI:s tid, fästadt någon uppmärksamhet, vid detta vittnesbörd; men att denna gåfva blifvit återkallad, är icke bekant.
När Presidenten Baron Strömfelt var ägare till detta hus, togs kopparen borrt, och lades derå, ett lägre tak af tegel. Det ägdes sedermera af R. Rådet Gr. C. Gust. Lövenhjelm, som sålde det till Kammar-Rådet, Baron Carl Bunge[1]; af honom köptes det, utaf R. Rådet Gr. Erik Stockenström, och äges ännu (1799) af Hans Enke-Fru Grefvinna. På Tillaei Charta 1733, står det utmärkt, såsom Presid. Baron Strömfelt tillhörigt.
2. Åfvannämde Winblads hus, berättas hafva sedan tillhört en Rehusen. Efter Tillaei Charta ägdes det 1733 af R. Rådet Gr. Ernst Joh. Creutz, som skall hafva låtit det samma mycket förbät-
- ↑ C. R. Berchs antekningar.
älldste tider så sammandragne, att de med möda igänkännas.
