gåfvade Ö, af hvilka dock intet hunnit till våra tider, att utmärka dess läge.
Härom förekommer i Rimkrönikan följande:
1. När K. Christian I. i medlet af 15-åra hundradet, ärnade öfverraska Stockholm; blefvo Danske Skeppen vid bommen afslagne. De lade sig då vid Vangsjö och Käpplingen. Svenske Bönderne gjorde bro, att drifva Danskarne från Käpplingen; men Danskarne mötte dem så, att Bönderne måste fly; när de åter fingo hjelp ur Staden, blefvo Danskarne drefne till Vongrö. (Rimkr. 1 Del. 423). Öfver 30 blefvo då borrta i Sundet.
2. Vid Christians återkomst 1470, fälde Han vid Vanxö, sitt ankare; slog sedan upp sina skirma på Norra-malm, m. m. (Rimkr. 1 D. p. 502).
3. När han 1471 kom från Danemark att återfå Riket, låg Han med sitt Skepp Valentin, vid Waldemars-ö, en långan tid, under Negotiationerne. Vongis-ön, Helgeands-holmen eller S:t Jacobs-ön, var sammel-platsen, der de Svenske R. Råd, skulle komma med honom till tals, dit de fingo leigde för sig och 60 man. (R. Kr. 2 D. p. 260, 269).
4. Uti Slaget d. 9 Oct. 1471, då Danskarne omsider måste fly till Skeppen, brast Sanke-bron, då 900 man omkommo. (R. K. 1. D. p. 514).
5. Efter K. Christians död, uppträdde åter Hans Son, K. Johan II, år 1497, på Brunkeberg, att möta Sturen. Härom säges i K. Hansis Danska Krönika, att K. Måndagen för Michaëlis, begaf sig ifrån Calmar in i Stockholms skär, med sin Flotta, och landgick nordan för Vadmulsö, fram åt Slotts-ladugård öfver Brunkeberg.
6. År 1517 lade Christian Tyran sig för Stockholm, med sina Skepp, och landsteg vid Ladugår-
