den, den Han ärnade skinna och bränna; men blef så afslagen, att Han måste fly till Danmark igän. (R. K. 1 D. p. 583).
7. Vid Vagnsö låg Christiern 1520 och dagtingade med R:s Ständer, samt underskref sin försäkran, daterad Vagnsö Onsdagen näst efter Ægidii dag 1520. (R. K. 2 D. p. 450).
8. På en Holme vid Waldemars-Ö, eller nu varande Djurgården, slöts nyssnämde fred, med Christiern, d. 5 Sept. 1520; säges, utan att namngifva Holmen, uti V. A. Hand. 4. D. p. 81.
Hvad följder kunna väl häraf dragas? Att med Vangsö, Vongisö, m. fl. namn, kan förstås Helgeands-Holmen, är hvarken rimligt eller troligt, då Holmen ifrån Stockholms Stads anläggning, oförändrat till våra tider, bibehållit sitt namn. Att Vongis-ö med sina variationer, varit S. Jacobs Ö, kan icke gerna förenas dermed, att han särskilt nämnes, såsom ett af de tre föreslagne ställen, der underhandlingarne skulle företagas; och att de fläste af våra Häfdateknare, hålla före, att dermed förstås antingen sjelfva Waldemarsön eller Ladugårdslandet.
Att Vangsö i freds-afhandlingen 1520, icke lärer kunna vara det samma som Ladugården; synes deraf kunna slutas, att Ladugården på flere ställen i förenämde handlingar, alltid blifvit så nämd; likligare förekommer då, att göra Ladugården, till ett och samma med Jacobs-ön; då Ladugården med Waldemars-ön var i det närmaste kringfluten, ehuru rätteligen, tracten af S. Jacob torde dermed vara ment, hvartill benämnandet: Sancti Jacobs-ön, tyckes föranleda.
Här uppstår nu den frågan: hvad Skeppsholmen den tiden blifvit kallad, som så märkelig vid inloppet till Stockholm, nödvändigt måtte genom
