något namn varit utmärkt, äfven som Waldemars-ön och Ladugården. Försökom om Vangsön, Vongisön, med de flere, icke kunna lämpas till denna holme, som då den i början, icke hade något stadgat namn, blef på så många olika sätt benämd.
Intet af de upprepade ställen af Rimkrönikan, synes vara deremot stridande.
Vangsiö och Käpplingen omtalas, såsom nära till hvarannan belägne.
Då Danske Konungen 1471, gaf Svenska Rådet lejde, att med Honom dagtinga på Vongisön, tyckes sådant gifva tillkänna, att han ansedt denna ö, såsom varande i Hans våld; efter Han låg der, och vid Valdemars-ön med sin Flotta.
När K. Hans landgick Nordan för Vadmulsön, fram åt Ladugården, nämnes icke Vongis-ön.
Då Danskarne flydde 1471 till skeppen och Sanke-bron brast, hvarvid 900 man omkommo, efter man icke hade nog båtar att frälsa dem; tyckes sådant icke kunna lämpas troligare, än till den Flott-bro, som förmodeligen varit emellan Käpplingen och Vongis-ön, der Danska Flottan då låg.
Ännu ett skäl, att Vagns-ö, Vongis-ö, är Skepps-holmen, torde kunna hämtas, af Clarae Klosters förutnämde upplåtelse-bref 1432, till Hans Kröpelin, af Valdemars- eller Vadmuls-ön, som deruti beskrifves liggande i Öster i salta sjön, näst Vagens-öna, som med localen aldeles inträffar. Detta Vagens-öna finnes olika skrifvit, Varms-öna och Vagens-öna, i Örnhjelms och Peringskölds Diplomatarier. Wittingh säger härom i Jacobs minne, det vara svårt att afgöra, om med Varms-öna beteknas Ladugårdslandet eller Amiralitets-holmen; endera af dessa ställen, måtte dock hafva det namnet, efter som Vadmuls-ön, nu Djurgården, säges
