rättadt; dock händer, att här på befallning Sjuke intages, af Kronans manskap, som tillfälligtvis blifvit till Hufvudstaden commenderat.
Här är en Mast-Kran inrättad, som underhåller sig sjelf, genom den afgift, som för dess nyttjande, af Köpmäns skepp erlägges.
Alla vägar på denna lilla, mäst af berg bestående klippa, äro med trän i senare åren kringsatte, och till Sjuk-huset utmärckes vägen, ifrån bron med en 1798 anlagd allée.
Promenade är här för allom tillåten.
III.
Kungsholmen.
I. CAPITLET.
Om Liderne i Allmänhet, och om Munklägret,
innan det donerades till Stockholms Stad.
§. 1.
Arnön, Lidarnön, Liderne, Lederne, var denna holmens första kände namn[1]. Sedan den delad emellan flere ägare, tid efter annan började skänkas och testamenteras, till Munkar och Kloster, kallades den Munkliderne, Munklidarnö, och äfven Munklägret, allt intill 1672, då K. Carl XI, tillade den namn af Kungsholmen.
Att holmen af ållder, verkeligen hetat Arnön, och att den blifvit kallad Lidarne, af samma förmente grund, som Lydinge, Lidingö, m. fl. af laga Ledung[2], eller krigsfolks utgjörande, som
