på vissa ställen borde samlas; torde vara en gissning. Peringsköld härleder Liderne af Arnön, och de Klostren der anslagne gårdar: Lyd-arnön och Munk-Lyd-arnön, hvaraf sedan Munkliderne och Munklägret. De i Stockholm varande Munke-Kloster skola här haft sina fiskeställen och nothus, såsom och sine grifter och lägerställen, hvaraf holmen besynnerligen blifvit kallad Munklägret[1].
Att Kungsholmen fordom bestådt af flere små öar, synes troligt, om vattuminsknings-principen antages; och bestyrkes då snarare af localen, af de mellan bergen liggande dälder och kringliggande smärre holmar, än af den till styrka deraf åberopade, 1520 års Charta af Padt-Brugge[2].
§. 2.
Att denna ö blifvit delt i öfre och nedre eller yttre Liderne; vill bestyrkas äfven af 1509 års synedom, uti ägo-tvisten, emellan Helge-ands-huset och Svartbrödra-Kloster; hvarest råskillnaden dem emellan utstakas. Den förtjenar, för sitt märkeliga innehåll att här biläggas. Men denna synedom, så väl, som de älldste bref och handlingar som angå Liderne, och förut om Klostren blifvit nämde, och här korrteligen varda upprepade; ådagalägga och bestyrka nogsamt, att under namnet Liderne, Ledherne, ett vidsträcktare utrymme, betydligare ägor, byar och lägenheter, blifvit förstådde och utmärkte, än Lidarnö, nu Kungsholmen, skulle kunna innefatta.
K. Albrechts bref (1363, 1389) utan dag och åratal; hvarutinnan Letherne, komne under Kro-
