III. CAPITLET.
Om Kyrkorne.
§. 1.
Lidarnö hörde af ållder under Sollna. Munklägrets få invånare, blefvo med Solna Sochn, d. 30 Julii 1529, lagde till S:t Nicolai, eller Stadens stora Kyrka, och 1636 under S:t Claras församling.
Innom 30 år efter, sedan Munklägret, till tomters utskiftande, blifvit Staden förlänt, hade denna Stadens sist anlagde malm, hunnit så bebyggas och befolkas, att en egen Församling och Kyrka der syntes kunna upprättas.
Öfver den derom gjorde underdåniga ansökning, hördes Kyrkoherden i Clara Doct. Johan Terserus, huru vida genom Munklägrets afskiljande, från sin då varande Moder-Kyrka, Clarae församling och Prästerskap, skulle deraf känna någon märkelig afsaknad och minskning i dess inkomster. I hans svar derå förtjenar här anteknas, såsom ett bevis, att nitet för allmänna välfärden, kan glömma förmåner och rättigheter, att med glädje uppfylla en medborgerlig pligt; hans yttrande var: att S:t Clarae församling vore nog förmögen, att försörja och underhålla sin Herde, utom denna holmens invånare; och att hon det frivilligen skulle göra, derom öfvertygade honom, den erfarenhet han redan ägde. Munklägret vore en afskild holme, och tämmeligen bebodd, att den syntes kunna blifva en egen församling; hvarigenom Guds lof befordrades och Hans namns ära utspriddes; önskandes att en så Gudelig afsigt, måtte vinna en lyckelig framgång[1].
Ansökningen blef således bifallen genom Förmyndare-Regeringens Ö. B. d. 22 Mart. 1671[2];
