Julii 1668, beviljade Munklägers-boerne tillstånd, att den samma på egen kostnad verkställa, dertill desseinen hos Magistraten, d. 5 Martii 1669, gillades, och med byggnaden sedan så fortskyndades, att den i K. br. d. 19 Julii 1670, ansågs i det mästa vara kommen i perfection; då äfven bro-p:gr faststältes, till samma belopp, som Kundgörelsen för Hornsunds öfverfarten 1688, innehöll. Vindbron och ledstängerne blefvo aldeles färdige 1672. Hela kostnaden till brons förfärdigande uppgifves till 20,976 d:r 2 öre K:mt. Sedan besvärade sig tomtägarne på Kungsholmen, att deras egendomar måst förpantas för kostnaden, och att det skulle falla dem för svårt att denna allmänna bro af enskildte medel vid mackt hålla; hvarföre K. befallte Magistraten d. 7 Febr. 1673, att inlösa, från alla gravationer befria och antaga denna bro, under Stadens disposition, och anslog d. 22 Aug. 1673 till fond 12 öre S:mt för hvarje fat främmande öl; item andel af Bränneri-accisen och Bryggeriet; hvaremot bro-penningarne; efter K. br. d. 12 Apr. 1678 lära upphört. Denna fond inskränktes till någon del 1680, och varierade dessutan efter Spannemålens föränderliga tillgång; så att bro-penningarne enligt K. br. d. 2 Nov. 1683, å nyo beviljades. Uti Ehrenstrahls beskrif. öfver Högtidligheterne vid K. Carl XI:s anträde till Regeringen 1672, nämnes denna bro, hafva varit 2700 fot lång; som då var med portaler, granar och lycktor utstofferad. Biörn förmäler äfven brons längd efter första desseinen hafva varit 1350 alnar.
Denna bro var med ett vinkelbrott midt uppå för Prospecten skull, och således något annorlunda, än den nu varande, hvilket ock skönjes af Vijkmans grundritning öfver Stockholm 1701. Omsider blef den så förfallen, att den 1708 var obrukbar. En
