Norra malmen. Märkeligt är att förstnämde ställe, vid det nu så kallade mynttorget, så länge behållit namnet af Norre-port, att det ännu så nämdes, uti K. brefvet till Öfverståth. af år 1669, om en gatas anläggande ifrån Norre-port, till Gråmunkeholm, som lär vara, den nu kallade Riddaregatan.
Den inre porten blef försvarad, af det dervid uppbyggde runda torn, hvaraf ännu lämningar finnes, neder vid strömmen, under uppkörslen till Slottet; äfven som samma torn finnes utmärkt på de älldre Chartor öfver Stockholm. Att yttre Norre port, då Staden ofta var utsatt för fiendteliga anfall och belägringar, blifvit med torn och skärmar[1] försvarad, omtalar häfderne på flere ställen; hvilket ock kan intagas af Padt-Brugges Charta öfver Stockholms utseende vid belägringen 1520, samt att Norra och Södra broarna, varit med vindbryggor försedde. Rimkrönikan intygar detsamma, hvaraf några ställen derom, här kunna anföras:
När K. Birger efter Brödra-mordet i Nyköping, kom till Stockholm, uppvindades brona för honom, och Borgarena gingo väpnade emot honom till Norremalm; då han flydde till Nyköping tillbaka[2]. När Bönderne 1460 ville hjelpa Erke-Biskop Jöns, kommo de för innersta Norreporten; hade de haft med sig 2 eller 3 bräder, hade de fådt Stockholms by. De bemannade då Brunkeberg och Helgeandsholm; men af Konungens män, blefvo Bönderne slagne[3]. Vidare berättas att när Bönderna återkommo 1464 till Stockholm, belade de malm- och bro-ända, och månde sig till Käp-
