ansågs nödig för K. M:ts egen Commoditet och nödtorft, till Kongl. Stallets uppbyggande; och för hvad derpå bekostat var, fick församlingen nådig försäkring, d. 20 Mart 1674, om betalning och en ny plats.
År 1696 d. 24 Febr. afbrann Kgl. Stallet i Stockholm, hvarvid många sköna Kungs- och Krönings-vagnar förlorades[1]. Angående dess återuppbyggande, berättade Grefve Tessin, i Aug. månad 1696, att taket på nya stallet, öfver 18 Hästars ställe, på vardera sidan, och på den delen åt gatan, var mäst med järnbleck öfvertäckt, och att med det öfriga fortskyndades; — att takstolarne då uppsattes öfver Ridhuset, hvarutinnan det lilla förlorade trästallet var borttagit, och arbetades på det, som skulle förfärdigas, der gamla badstugan fordom stått. Vid gatan rappades det som färdigt var; hela foten af sten, var å nyo uppsatt, tillika med porten, på stallgårdssidan; på R. Rådet Gr. Flemings hus, var kopparen nedtagen, jämte mästadelen af taklaget, m. m.[2]. Vidare berättades, att ⅓del utaf den förra långa stallmuren, blifvit kulldragen, som gått rätt väl, och att de 2:ne andra delarne, skulle likaledes tagas neder[3].
Efter stallets återuppbyggande, hafver det sedermera, med flere hus och byggnader blifvit tillökt, i anseende till ett större antal af erforderliga hästar och vagnar, som förändrade tider, pragten och en mera lysande Hof-lefnad, gjordt nödvändige.
