år 1769, årligen 600 d:r K:mt till 1784, i fall contractet derom icke upphört 1780. Vid samma års vattuflod bortrefs densamma, då Interessenterne åtnöjde sig med en ersättning af 50,000 d:r K:mt, en femtedel hvart år. Då K. M. d. 23 Maji 1780 gillade den begärde lösen eller f:de ersättning, för Qvarnens nedrifvande; förklarade K. M. tillika, att som denna Qvarn voro till Stadens verkeliga nytta; så skulle den framdeles få uppbyggas; men flyttas längre ner i strömmen.
§. 4.
År 1755 då Mälaren stod 10 qvarter högre än Saltsjön; befalltes besigtning öfver strömmarnes utlopp vid Stockholm, och uppgafs såsom hinder dervid, af Öfver-Intendenten Gr. Cronstedt, Öfver-Direct. Faggot och flere, 1:o den nya Qvarnbyggnaden vid Slagtare bron i Norre ström och de igänslagne damluckor som icke kunde upptagas innan vattnet afföll, hvarvid framdeles mera försigtighet ansågs blifva nödig. Olägenheten af högt vatten troddes ock kunna afhjelpas om den Södra armen af strömmen på andra sidan om tvättarebron[1] blefve uppränsad, enligt K. br till Öfverståth. d. 7 Aug. 1747.
2:o Hindrades afloppet under alla Norrbroarne, dels af en myckenhet pålar, dels af stockar, som antingen af våda ditflutit, eller till isgångens afböjande blifvit ditsatte, samt af de der utsatte fiske-redskap[2].
