fria till hänne. Det är af Sturelessons Konungasagor, nogsamt bekant, huru Norrske Konungen redde sig ur denna snaran, då han låt gräfva en ny farled, söder på näset, och kom med sin flotta lyckeligen till hafs.
Att denna nya farled, som efter honom kallades Konungs-sund, sedermera ifrån Kädjeskär, blifvit med Kädjor, stängd och tillsluten, som det förmenas; saknar både bevis och sannolikhet, då ett så trångt sund, både lättare och säkrare kunnat på annat sätt försvaras och tillslutas, än med en Kädja af den längd, som ifrån Kädjeskär till Södermalm, dertill fordrats, och i alla fall varit ganska opålitelig; men att Söderström ensamt, 1520, blifvit försäkrad, med en öfverspänd grof järnkädja, intages af Stadens räkenskaper, hvarest arbetslönen derföre uppföres, till Lasse Grofsmed, till 7 ½ mark.
Det är icke troligt, att denna holme, någonsin varit sammanhängande med sjelfva Staden. Sannolikare förekommer det, att vattnet eller sundet deremellan varit större eller bredare. Utan att härvid åberopa vattuminsknings-hypothesen, eller Mälarens aftagande vatten, genom Konungs-Sunds öppnande; synes de, i Gråmunkarnes tid, som ägde andra stranden, alt intill Stadsmuren, gjorde kostsamme pålningar och utfyllningar, till nya tomters beredande, sådant tillräckeligen ådagalägga; jämte namnet skär, Stenskär, som utmärker en ur hafvet uppkommen klippa, och hvilket namn denna holme af ållder ägt.
Kädjeskär förbytte sitt namn till Gråmunkeholm, omkring 1286, då K. Magnus Ladulås eller Birgersson, förledd af sin tids tro och fördomar, till instiftande, af ett ypperligt, och det största Gråmunke-Kloster i Riket; dertill skänkte denna
