gerings-gatorne, till de der mötande Gråberg och Träsk. År 1732, då berget endast var 80 fot högt, 60 fot bredt och 300 steg i omkrets, ansågs det nästan otroligt, huru ett så vidsträckt berg, redan blifvit så medtagit och förminskat[1]. Innom 50 år torde fråga blifva: hvar detta berg legat? hvaraf nu (1799) så få lämningar äro öfrige; sedan det från älldste tider tillbaka blifvit användt till träsks, vattudrags, stränders och vikars fyllande; till torgs, allmänna platsers, broars, vägars och nästan alla gators formerande och planerande i Staden och på malmarne[2].
Malmen skildes af berget i 2:ne tracter. Den Östra delen var mera brandt och sluttande, som ännu kan skönjas af de backar och högder, som leda till Regeringsgatan: den Västra delen var mera lågländt, sank och morasig, innan den nådde Mälarns strand. Vägen från Staden till Östra Aros eller Upsala, låg ock ifrån början på denna sidan, men lades sedan ifrån Kungsbacken, Öster om berget, för Clarae Klosters skull och dess tillhörige ägors fredande, på Västra sidan. Det berättas att en af Eremiter öfvergifven kula, der blifvit intagen af röfvare, som oroat och våldfört förbifarande resande: hvilket röfvare-näste, på Öfverhetens befallning blifvit förstördt och kulan eller gropen igänfyld.
§. 2.
Konung Magnus Ladulås, tillbytte sig d. 22 Maji 1286 af Upsala Domkyrka och dess Archi
- ↑ Bång de monte Brunconis. Ups. 1732, 4:o, p. 8. 11.
- ↑ Sandförsälgningen vid Brunkeberg entreprenerades 1772 på 4 år, emot 50 R:dr 8 sk. årligen, men 1776 blef sandhämtningen fri och öppen till Allmänhetens tjenst; äfven som sandgroparne vid Norr Tull, hvilka allt till 1774, varit till viss man upplåtne för 662 d:r K:mt årligen, ifrån år 1764.
