sa både Hufvud-Stad och Rike, ur Tyrannens blodiga händer; af Hertigarne Johan och Carl, 1568, för att rycka Erichs Svärd, ur Jöran Perssons ovärdiga Näfvar, och gifva honom Brunkes lön, på samma ställe, der K. Birgers Drotz, gunstling och förförare, förut skördat frugten af onda och vederstyggeliga rådslag. (Hvarom redan är förmält).
§. 4.
Efter Brunkes tid, har Berget flere gångar blifvit nyttjadt såsom en afrättsplats. Med honom delade Ulf Svalebeck, Luder Foss, Valram Skytte, ett lika öde. Der blef Prosten i Wästerås, Knut, 1527, d. 21 Febr., Riks-Rådet Måns Bryntesson och Nils Olofsson Vinge, 1529 i Julii månad, samt Jöran Persson d. 28 Sept. 1568, för begångne brott straffade. Litet utanföre Tull-porten, på Kungsbacken, var Stadens rätte plats, hvarest Arnold Messenius och hans Son, Johan Messenius 1652 miste sina Hufvuden; flere att förtiga, som i senare tider, gifvit namn åt de längre aflägsne ställen på denna bergsträcka; såsom Paykulls och Generalsbacken, i anledning af de der, d. 14 Febr. 1707 och 18 Juli samt 4 Aug. 1743, anställte executioner.
Sagan om Knut Posse, så namnkunnig af Viborgska smällen, och huru han skakat sitt betsel på Viborgs skants, då en häst framkommit, hvarpå han innom 24 timmar, varit på Brunkeberg; samt efter uträttadt ärende, lika hastigt tillbaka, sedan han genom betslets skakande på samma berg, återfådt en lika skjuts; hade här kunnat utelämnas, af acktning för ett mera upplyst tidehvarf.
§. 5.
Utom Clarae Kloster, Jacobs älldsta Kyrka, och S. Jörans Hospital; fordrade det snart 300 år,
