så, att Stadens näringar och handel, derigenom icke skulle komma att lida. Han borrtgaf flere obebodde platser, till bebyggande; han lät ur gruset uppresa de förstörde Kyrkor, och förordnade derjämte visse uppsyningsmän, under namn af Malm-Fogdar, som ibland malmens inbyggare, skulle bevaka Kronans och Stadens rätt, efter allmän lag och Stadens privilegier; hvilka innehöllo: att N. malm skulle med tomtören och visse dagsverken höra under Slottet; men hvad Lagskipning- handels och Närings-afgiften vidkom, under Stadens domsaga[1].
Detta stadgande, grundade sig utan tvifvel, dels på K. Magni förenämde byte 1286, hvarigenom N. malm blef en Kronans egendom; dels ock på 1527 års reduction, af alle i munktiden, från Kronan söndrade gods och rättigheter. Något af de derutininan nämde dagsverkens utgörande till Slottet, synes ännu vara i behåll, i Norrmalms-boernes skyldighet, att allena draga försorg, som Kgl. rummens renhållande, på Stockholms Slott[2].
§. 7.
Förordnandet, att malmen i anseende till Borgerliga utskylders utgörande, skulle höra under Staden, var öfverensstämmande både med ordning och billighet; då de som näring och handel idkade på malmen, voro från Staden utflyttade och medförde derifrån sin borgare-rätt. Men att denna författning gifvit anledning till malmens skiljande ifrån Staden, med egen Stadsrätt; igänfinnes i missbruket, i Stads-boernes afvund öfver sine medborgares tilltagande rörelse och trefnad på malmen; i deras drygare taxerande, än hvad skäligt var; och i malm-Fogdarnes med stränghet utöfvade välde: hvilket
