allt förorsakade missnöje och ledsnad, och omsider besvär och klagomål deröfver. Konung Carl IX. skilde då, 1602, malmen ifrån Staden, i så måtto: att hvad utlagorne angick, derutinnan skulle Goubernatorens och Ståthållarens bud och befallningar efterlefvas: men hvad enskilte brott, emot lag och stadgar biträffade; så skulle deruti dömas, af Malmens egne medel. Denna författning blef år 1604, af samma Konung ytterligare bekräftad.
Norrmalm eller Norra förstaden som den då började kallas, nyttjade på denna grund, egen Stadsrätt hela 30 åren; fick egen Magistrat; hade egne fullmägtige vid Riksdagarne; brukade eget Stadsvapen och sigill; hade löfte och stillsägelse 1588 d. 17 Apr. om tegel, till egen Rådhus-byggnad, som dock blef utan verkställighet, och erhöll 1616 d. 22 Julii, uti Resolutionen på Borgmästare och Råds samt Borgerskapets på Norre malm, inlagde postulata, K. Gustaf Adolphs nådiga försäkran, om sådane privilegier, som kunde för Staden nyttige blifva. Detta blef väl för emellankommande hinder uppskutit; men K. lät dock år 1622, genom R. Rådet och Ståthållaren på Stockholms och Upsala Slott, å nyo förvissa malmen, om sin välvilja; och gaf Magistraten derstädes frihet, att till förstadens nytto uppbära, alla de borgerliga utskylder, sak- och tomt-ören, som hos dem falla kunde; hvaraf nogsamt slutas kan, att K. icke ärnade upphäfva, den nya Stadens rättigheter. Detta bestyrkes ännu ytterligare, af det år 1624 i Aug. månad, uppsatte project, still utförligare Stads-privilegier, för N. malm, bestående af 45 puncter, hvilka dock ej blefvo underskrefne och expedierade; af hvad orsak vet man icke. Det finnes bifogat i St. Jacobs minne, och innehåller korteligen: att Norre förstad och dess inbyggande Borgare,
