Sida:Stockholm, Del 4 (Elers 1801).pdf/106

Den här sidan har korrekturlästs
100


Bro- och Stämpel-penningar, m. fl. emedan allt detta beräknas och uppbäres, af Städernes egne betjente; men det torde likväl kunna anmärkas, att Sjötulls-Kamrarne stadna i ansvar, om de förpassa något fartyg på utrikes ort, eller utlämna inkommit gods, till ägarens disposition, innan med behörigt qvitto bevist är, att afgifterne till Spinnhusen och Städerne blifvit betalde.

5. Sjö- och Gränse-Tullarnes administration.

Huru Sjö-Tullarne i älldste tider förvaltades, är obekant; men af K. Gustaf I:s författningar kan man sluta, att Han förordnade vissa Fogdar och Tullskrifvare som i Sjöstäder och Landthamnar skulle af in och utgående varor, uppbära Kronans rättighet. Desse Uppbördsmän eller Tullarnes Föreståndare, hämtade ordres och befallningar från Konungen Sjelf och ärkände icke annat öfverinseende.

Det är ock troligt att styrelsen förhöllt sig lika ända till dess K. Johan III. år 1577 fant nödigt förordna Wolmar Wijkman, till Öfverste-Tullnär i Stockholm. Under hans uppsigt ställdes då Tullskrifvarne öfver hela Riket, tillika med alla de öfrige som hade någon befattning med Tullen; och till denna sin Förman, skulle de nu hvar sjette vicka, eller ock innom kortare tid, om tjensteorten var närmare, uppgifva klara längder och rigtigt besked, om uppbörd och bevakning.

Ett sådant förmanskap öfver Rikets Tullbetjening, lärer sedermera hafva blifvit bibehållit, så länge K. Johan lefde; ty man finner att en Gerdt Elberts år 1583, fick Konungens fullmagt, på Öfverste-Tullnärs beställningen, med lika magt och myndighet, som hans företrädare, bemälte Wijkman. Men intet sporr till någon sådan eller dy-

lik