Sedan Leijonskjöld bestridt denna sysla öfver 12 år, blef Wilhelm Drakenhjelm omkring 1650, General Tullförvaltare; men hans myndighet synes hafva varit mindre vidsträckt. Det nyss inrättade General Commerce-Collegium, hvari Leijonskjöld äfven blef vice Director, åtog sig mycken befattning med Sjötullen, såsom den der skulle influera på Handel och Manufacturer, och till följe häraf utöfvade bemälte Collegium, en slags Direction öfver Tull-Betjeningen, hvarigenom General-Tull-Förvaltarens välde, således icke annat kunde, än minskas.
Ändteligen uppkom omkring 1669 missförstånd emellan K. Kammar- och Commerce-Collegierne, om rättigheten att disponera Tullar och Tull-Betjening; hvilket af K. Carl XI, åren 1676 och 1678 på det sätt häfdes, att K. Kammar-Collegium, allena skulle hafva Directionen öfver stora Sjö-Tullen och allt hvad deraf dependerade, i synnerhet öfver alla dit hörande revenuer, jurisdiction uti confiscationer, Tull- och skeppsfriheter, samt alla Tull-Taxor och ordningar; så ock all förordning om de dertill hörige betjente, deras af- och tillsättande, samt deras förhållande och Instructioner.
Emedlertid hade Brynte Cronskjöld blifvit General Tull-Förvaltare, och han stäldes nu under Kammar-Collegii ovillkorliga inseende, så att han derifrån allena skulle till sitt Ämbetes utöfning, taga ordres och befallningar; men bekom likväl genom K:s särskilde Resolution d. 15 Nov. 1680, den myndighet och förmån, att af- och tillsätta de ringare Betjente, såsom Controlleurer, Lieutenanter på Tull-Jagterne, Skrifvare, Uppsyningsmän, Strandridare, m. fl. Hvaremot Tullnärer och Inspectorer vid stora Sjö-Tullen, benådades med Kongl. fullmagter.
