Åt Norrska sidan finnas Gränse-Tullar redan 1638, och de voro då ställde, under sina särskilde Inspectorer, som ägde att besätta Tull-platserne med Uppbördsmän och andra Tjenare, som tid och lägenhet fordrade.
Det lärer först vara omkring 1686, då desse Gränse-Tullar, kommo under samma inseende som Sjö-tullen; ty på berörde år blef det uppdragit Öfver-Inspectoren i Götheborg, att emot vissa på Sjötulls-Stat, uppförde rese-penningar, hafva uppsigt på Gränse-Tullarne i Wermeland, Bohuslän och Dal; och efter denna tiden hafva alla Gränse-Tulls-författningar, blifvit med Öfver-Directeuren vid Stora Sjö-Tullen, till verkställighet communicerade.
I början af 1686 blef J. Phil. Silfvercrona, Br. Cronskjölds efterträdare, med Öfver-Direct:s namn, och undfick samma magt öfver Betjeningen. Tullarne stodo likväl under Kammar-Collegii öfver-inseende och undergingo hvad förvaltningen beträffar, ingen särdeles förändring, förr än 1715, då Sjö-tullarne i Calmar, Carlshamn, Carlscrona, Westervik och de Skånske Städerne, blefvo på vissa år, under arrende upplåtne. K. Carl XII befallte väl sedermera 1717, att Sjö-Tullarne öfver allt i Riket, skulle ställas under en allmän förpaktning; men detta gick likväl icke i verkställighet, förr än med början af 1719, då Öfver-Directeuren Ehrenpreus och Med-Interessenter, på det året innehade alla Sjö-Tullarne under arrende. Emedlertid hade N. Schönberg blifvit Öfver-Directeur 1702 och F. Ehrenpreus 1713, hvilken sednare genom K:s Resolution, dat. Timurtasch d. 20 Sept. s. å. stadfästades i alla de förmåner, som Cronskjöld 1680 undfått, i anseende till dispositionen öfver Tullbetjeningen.
