varor; men ärläggas ej mera än en gång. Äfven ock den Accis, som vissa Salu-idkare ärlägga, såsom Bryggare, Krögare, Slagtare, Bagare, Månglare, Fiskköpare.
År 1622 blef Land-Tulls-verket inrättadt på en ordentelig fot, och utgjorde ifrån den tiden ett särskildt verk. Till lilla Tullens utgörande, som på Riksdagen af menige Rikets Ständer blifvit samtyckt och beviljad, blef först en ordning huru den i Calmar utgifvas och tagas skulle, utfärdad den 18 Nov. 1622; äfven för Stockholm[1], d. 20 Nov. s. å., och under d. 6 Decemb. en allmän ordning, för alla Städer i Riket; samt för Fahlun och Kopparberget, Bissbergs och neder Bergslagen, i början af året 1623. Om lilla Tullens rigtiga ärläggande utkom en förnyad förordning i Aug. 1624. Huru små-tullarnes nya för-arrenderande, med accis och bakugns-penningarne, skulle af Borgmästaren i Stockholm Hans Nilsson, och Christ. Wildshusen, Invånare derstädes, inrättas och i ordning ställas; derom utkom K. Placat. d. 29 Apr. 1629. Ordning på lilla Tullen och Qvarn-Tullen, efter Silfvermynts värde, Stockholm d. 16 Junii 1631, ändrades åter d. 30 Maji 1633, då lilla Tullen skulle uppbäras efter 1622 och Qvarn-Tullen efter den ordning som 1625 var gjord och stadgad[2]. Flere gånger hafva författningarne, rörande Land-Tulls-verket blifvit ändrade och rättade; men Land-Tulls-Taxorne hafva gemenligen, vid hvarje förändring, bibehållit deras primitiva grund, som var 32:dra penningen af varornes värde. Den sista Land-Tulls-Taxan är af år 1777; men för Acciserne nyttjas
