VII.
Kongl. Stats-Contoiret.
Stats-Contoiret har efter hvad om Kammar-Collegium blifvit anfört, varit dermed införlifvat, och under Riks Skattmästarens öfverstyrelse, haft besörjandet af Kronans inkomster och utgifter. Under K. Carl XI:s tid, då Bergsbruken och Handeln, blefvo satte under en egen och särskild vård och inseende; blef ock Statsverket, dess inkomster och utgifters bestridande, öfverlämnade till Stats-Contoiret, som då stäldes såsom ett eget verk, på lika fot; med de redan förut inrättade Rikets Collegier.
Riks-Rådet Seved Ribbing, som i början af K. Gustaf Adolphs regering 1612, fick ny fullmagt, att vara Riks-Skattmästare, eller Öfverste Räntemästare, hade inseende öfver Rikets Drätselverk, och upptog den skatt som borde inflyta i penningar och utbetalte hvad deraf borde utgå, på Konungens särskildte befallning, eller hvad oundvikelige behof fordrade. Öfver desse inkomster och utgifter, fördes räkning af en Ränteskrifvare, och i Räntekammaren skulle Uppbördsmännen inlefverera penninge-upphörden[1]; men Kronans varu-uppbörd, stod under några Kammar-Råd. Gemensamt med Kammar-Råden afslutade Riks-Skattmästaren, med Köpmän, om försträckning till Kronan, emot betalning af Kronans Varu-uppbörd, som i Kronans Varuhus inkom; hvaröfver räkning fördes, af Kammererare och dertill förordnad betjening[2]. Ifrån 1669 års ingång, fingo alla Kronans räntor, gå igenom Banken, enligt K:s försäkring d. 17 Sept
