I.
Kongl. Svea Hof-Rätt.
Om Kongl. Svea Hof-Rätt, Dess inrättning, Jurisdiction och Ämbetes gjöromål, m. m., har man här , med några få tilläggningar, följdt den berättelse, som derom, till H. K. Höghet, Svea Rikes Arf-Furste, Adolph Friedrich blifvit aflämnad, då Han med sin höga närvarelse, benådade Hof-Rätten, d. 2 Maji 1745.
Ifrån urgamla till närvarande tider, har Justitien uti Sverige, på det sättet blifvit förvaltad, att brottmål och de emellan undersåterne upkomne tvistigheter, om gods och egendom, blifvit upptagne och afgjorde, på landet af Härads-Rätt, såsom förste Domstol; der Häradshöfdinge med Nämden, som bestått och ännu består, af 12 Bönder, i Häradet, upptager, ransakar och afdömer, de förefallande brott och tvistemål. Andre Domstol är Lagmans-Rätt, hvarest Lagmannen, hvilken i älldre tider och intil år 1680 var Rikets Råd[1], med 12 Nämdemän ifrån Härads-Rätterne i sin Lagsaga, upptager och afgör de ifrån Härads-Rätterne vädjade civile saker. Uti Städerne är Rådstufvu-Rätt, bestående af Borgmästare och Rådmän, och uti de större Städer, äfven Kämners-Rätt, hvilken sednare Domstol, äger ransaka och döma i alla tvister,
- ↑ Domare-sysslor förläntes i älldre tider såsom lön, åt R. Råd och andre Ämbetsmän, och förrättades antingen af dem sjelfve, eller af dem, de dertill förordnade. De medel som i älldste tider bruktes till sanningens utletande, voro envig och Järnbyrd. Det förra hämmades genom Birger Jarls Fridslagar, det sednare förböd han alldeles. Testes negativi eller Edgärdsmän som i stället infördes, förböd K. Carl XI. 1695, hvarom Sv. Hof-R. Universale utfärdades d. 29 Nov. samma år.
