tinnan skedde förändringar, m. m.; utan gjöromålen äfven blifvit ansenligen förökade, i anseende till Statsverkets flere behof, saknade tillgångar, upptagne lån, penningeverkets skick och olika förhållande; som skulle fordra en vidlöftigare afhandling; hvilket hvarken sjelfva ämnet eller stället, i denna beskrifning tillåter.
Fyra kostsamma krig uti sistledne årahundrade, hafva fordrat flere utomordenteliga kostnader och utgifter, än Statsverket hvarken kunnat eller tillkommit att besörja. Rikets deraf förorsakade skulder, hafva således icke kunnat, eller kunna möjeligen afbördas; utan de tillökte bevillningar och krigsgärder hvilka Riksens Ständer sig åtagit med förordnande tillika, om de beviljade och inflytande medels förvaltning, af de i sådant ändamål först utnämde Riksens Ständers Contoir och det sedan 1789, inrättade Riksgälds Contoiret[1].
Enligt R:s Ständers beslut vid 1772 års Riksdag, var K. M. omtänkt, att icke allenast befrämja ordning och stadga, i Rikets penningeverk; genom realisationens företagande och verkställande; utan ock, att af Statsverket, anslå det yttersta af hvad Staten, möjeligen kunde aflåta, till inbetalningar i Banken af Statsverkets skuld[2].
Till bestridande af Finance-ärenderne, tillförordnades en Finance-Minister eller Stats-Secreterare, och en särskild Handels- och Finance-Expedition 1773. Dit hörde enligt den utfärdade Instructionen af d. 30 Apr. samma år, 1. §. äfven alla ärender, angående Rikets Extra Ordinarie eller i Staten icke upptagne inkomster och utgifter, så väl In- som Utrikes, samt förvaltningen deraf; men
