rörer af Kronans ingälder och deras administration, samt för öfrigt allt hvad K. M:t in Specie, kan finna nödigt att anbefalla, af Kammar-Revisionen judicialiter att afgjöras, antingen genom Fiscalen eller eljest.”
De årligen afgifvande och inkommande räkningar, som af ållder tillhört Kammar-Revisionens granskning; oberäknade de i senare åren flerfaldigt tillkommne, utgöra ett antal af 127, utom deras verifications-band, som vida öfverstiga räkningarne i nummer och vidlyftighet. Antalet åter af de betjente, som med revisionen deraf skola sysslosättas, har hunnit till omkring 20; hvaraf dömmas kan, att icke en fjerdedel af det hela, som hvart år bordt granskas, kan möjeligen medhinnas; hvarigenom detta angelägne verk, icke kan uppfylla dess stora ändamål; att freda Statens allmänna tillgångar från försnillningar och tillgrep.
Riksens Ständer funno väl år 1766, nödvändigheten och nyttan af Kammar-Revisions gjöromål, och att ingen inkomst som beviljas Staten, är säker och att påräkna, utan en noga controll å dem, som uppbörden och redogjörelsen skola besörja. De tillstyrkte derföre en utväg, till vinnande deraf; men som icke kunde befrämja ändamålet i det hela. Betjeningen vann uppmuntran genom K. Br. d. 16 Oct. 1766, i det 40 procent bestodes af alla de medel, som genom Betjeningens extra möda, utöfver det Revisions-arbete, dem på ordinarie stunder ålåg, kunde uti Kronans cassa inflyta. Verkan deraf röjde sig genast; men som missbruk dervid icke kunde förekommas, upphäfdes samma förordnande d. 22 Jan. 1793, då 12 procent beviljades af allt, som genom Kammar-Revisionens anmärkningar, kom Kronan till godo.
