tunna guld; med förordnande att deraf skulle inrättas belöningar, för dem som uppgifva bästa rön och svar, på frågor i hushållningen.
Rättigheten att ensamt utgifva årliga Almanachor, hvarå priset efter tider och omständigheter, skäligen blifvit ökat, utgör väl en af Academiens påliteligaste och mäst betydande årliga inkomst[1]. Här torde få anmärkas; att uppå Academiens anhållande: att Almanachan måtte regelbindas, i anseende till namn-längden, som tid efter annan, af åtskillige Auctorer blifvit ändrad; så i anseende dertill, att Allmogen dels måtte finna igän sina gamla märkelsedagar, hvarefter de sina handteringar rättadt; dels ock, att man ej måtte blifva tvifvelaktig, om gamla handlingars trovärdighet som derefter blifvit daterade; faststälde K. M:t, att Academien, icke allenast skulle hafva magt, att nu förbättra denna namn-längd; utan ock framdeles, få till Authoriserande föreslå, de rättelser, som kunna finnas nödiga[2].
Till Academien hafva flere gåfvor blifvit lämnade af Böcker, mineralier, märkvärdigheter i naturens Riken, kostbare Mathematiske instrumenter, samlingar af insecter, och naturalie cabinetter, m. m.; hvarom en närmare underrättelse kan inhämtas af Doct. Sparrmans tal vid Praesidii nedläggande d. 31 Oct. 1778. (p. 32).
Academien hafver ock sökt, att öka sina tillgångar, genom nyttige arbetens uppläggande, så-
- ↑ K. Resol. d. 17 Oct. 1747, och d. 19 Maji 1752. På ett exclusift Priv. till Almanachors utgifvande i Preussiske Staterne, grundades K. Wettenskaps-Societetens i Berlin, fond och inkomster, vid dess första inrättning af Baron Leibnitz, i K. Fredrich I:s tid. (Lettres de Bielfeld. Haag 1763, 8:o, T. 2, p. 130).
- ↑ K. brefvet till V. Acad. d. 17 Nov. 1749.
