Svenska Språket, odladt och lämpeligt för både skaldekonst och vältalighet.
Academien saknade sin Höga Stiftare och Beskyddare; då Riket miste en Konung, som stiftadt ett nytt Regeringssätt och var Sitt Folks Beskyddare. Med Riket delade ock Academien den trösten, att uti Hans Son och Efterträdare, njuta det hägn, som bereder allmän sällhet och alla nyttiga inrättningars upprätthållande och bestånd.
Man kan väl här icke förbigå att nämna, att Academiens arbeten och sammankomster instältes, ifrån d. 7 Mart. 1795 och så länge K:s minderårighet varade[1]; men Academien blef åter upplifvad, upprättad och verksam gjord, då K. Gustaf Adolph, såsom sjelfmyndig Konung, antog Regeringen d. 1 Nov. 1796.
Academien firade d. 20 derpå följande Dec., sin stora dag, och uti dess offenteliga sammankomst på Beurse-salen, förkunnades Academiens faststälte pris-ämnen för år 1797: ett Äreminne öfver Sten Sture den älldre: och en Sång öfver R. Rådet Gr. Gustaf Philip Creutz.
Riks-Marskalken Grefve Oxenstierna, upläste ett skaldestycke, i anledning af Gustaf Adolphs bildstod; Leopold, om Religionens verkan på Samhället, och Silfverstolpe, ett moraliskt skaldestycke, emot fåfängan, m. m. som i de utkomne Handl. skola med nöje läsas. Uti dem som å nyo i ett förändrat format, kommer att uppläggas, förvaras de säkraste vittnesbörder, huru Academien i allt sökt uppfylla, sin Höga Stiftares ändamål, att upp-
- ↑ Brefvet till. Canc. Coll. d. 7 Mart. 1795, tryckt i Post- och Inrikes-Tidn. hvarutinnan Coll. anbefalles att genast infordra och i dess förvar taga, alla Academiens Handlingar, Räkenskaper och Samlingar, samt hvad mera denna inrättning tilkom.
